Ängelmamman

När det händer något tragiskt ser man vilka som verkligen bryr sig och vilka som inte orkar lägga ner sin energi.. Mina vänner säger jag inte mycket om.. Ett samtal som talar om att de finns för en att de finns där räcker bra.. Men min familj kräver jag mer av. Som ni läst i tidigare inlägg så är min farmor i svergier nu. Hon kommer hit en gång om året.
Det är snart tre månader sedan min dotter begravdes och jag ville visa min farmor graven nu innan hon åker hem igen. Hon blir ju inte yngre och man vet aldrig om det är sista gången man träffar henne häller. Så i dag ska pappa och farmor till Linköping för att tala med min syster och jag bad dem då svänga förbi Motala för att se graven. men det kan de inte. Han vill inte åka till Motala. Nähä där ser man vad de bryr sig.

Sen har vi en som är värre. Min syster som bor i samma hus som mig har fortfarande inte vart upp till graven än. Först sa hon att hon skulle ditt när graven var på plats. det är en och en halv månad sedan den kom ditt, och hon har fortfarande inte vart upp.. Blir så ledsen. Betyder inte min dotter något för dem??

Min mor har vart upp ett fåtal gånger och lillesyran en gång (där säger jag inger då hon är högravid, bor i LKPG och har ingen bil eller körkort) Men A har vart till graven nästan lika många gånger som jag.

Urs vilken familj.
 
Snart bojkottar jag dem alla. Min far skiter jag i nu. tänker inte tjata pån. Vill han dit kan han ringa mig och fråga om han får annars kan han sitta där och undra varför jag inte talar med han mer. Och så fort jag flyttat ut ur min mammas hus så kommer jag skita i henne och syran med.

Så ledsen och arg på dem.. urs