Ängelmamman

Min dotter dog i mina armar. det gör så ont. Jag saknar henns så mycket.
Jag hade haft en liten prinsessa hos mig nu men istället har jag inget. Det är tom. Nu sitter jag här med tårar i ögonen och inget att kalla mitt. Jag har inget barn, ingen familj, ingen bostad och inget att leva av. Jag hade inte haft något att leva för om det inte vore för en speciell person. Jag är så tacksa för att du finns i mitt liv. Om det inte vore för dig så vet jag inte vart jag hade varit idag.

Jag vet inte hur jag ska årka gå vidare. Folk säger att jag är stark, men hur kan ni kalla mig stark när det ända jag vill är att på lättaste sätt möjlig bli av med min smärta.
Jag vet att smärtan kommer leva med mig resten av mitt liv, men jag vet inte om jag orkar leva med detta. Leva med tankarna och bildern i mitt huvud. Jag ser ständigt bilder av min dotter som k'mpar för sitt liv. Bilder av hur hon ligger livlös i mina armar och ljudet av hennes sista andetag. Jag kommer ihåg känslan av hennes kalla kind mot mina finger toppar, färgen av hennes hud och smärtan i mitt bröst. Den smärtan återvänder varje gång jag tänker på henne.

Mina tankar finns hos henne dagligen, inte lika ofta nu som för men minst en gång om dagen går mina tankar till min vackra lilla ängel. Var finns hon nu???

En ängel kan inte känna smärta
Hon ligger på en filt i gräset på en vacket äng. Runt henne växer massor med blommor och solen skiner. Hon sliper frysa mera och hon är aldrig för varm. Det är altid precis lagom. Allt är perfekt. Men det saknas något. Hon vet inte vad det är som saknas, och hon har inte ont av det. Men någonstan ner på jorden sitter henne mor, men en oerhörd saknad och smärta i sitt bröst. Men hennes mor vet att hon har det bra nu. Hon vet att hennes lilla ängel aldrig kommer behöva uppleva smärtan av bli lämnad ensam. Hon kommer aldrig behöva gråta eller vara ledsen över något och ingen kommer någonsin kunna göra henne illa.

Mitt jobb som mor är att se till att min dotter har allt hon behöver och att hon inte kommer till skada. Här på jorden i dagens sammhälle finns det så mycket som man inte kan råda över. Det finns så mycket så man inte kan ha någon invärkan på. Man kan inte skydda sina barn mot allt. Men min dotter är så skyddad som man kan bli. Jag har som mor sätt till att hon inte kan komma till skada och att hon har allt hon behöver. Hon har kläder på sin lilla kropp och ingen kan komma åt henne där hon är nu. MEN DET ÄR INTE SÅHÄR DET SKULLE VARA. Jag skulle skydda henne här på jorden. Hon skulle ligga i mina armar och jag skulle skydda henne mot vind och väder. Jag skulle bära henne med mig. Jag skulle finnas för henne alltid.
Det ända jag kan göra nu är att se till att ingen säger något ont om henne. Jag kan bära henne med mig i mitt hjärta och jag kan ta hand om hennes sista viloplats.