11/9 2008

Okej så en tragisk dag i historien idag. 7 år sedan WTC kollapsade. Jag sitter och tittar på en dokumentär på tv 4 fakta som heter "varför rasade world Trade center"
I dag går jag in i vecka tolv. fredag nästa vecka ska jag till MVC. Illamåendet börjar förhoppningsvis avta nu. enligt böckerna, tidningarna och Internet så ska illamåendet försvinna i vecka tolv och tretton. Idag har jag inte mått så bra. har haft huvudverk sen igår och känner mig allmänt seg i kroppen. känns nästan som jag var sjuk, hade influensan eller nått.

Jag har varit extremt irriterad på Pappan idag, Jag vill bara bli lämnad ifred och han måste börja inse att han inte kan kasta runt pengar som han vill. 1000kr från kontot har mystäriskt försvunnit. inte kan han förklara vart de har tagit vägen häller. Han handlar vad han vill när han vill. Han måste förstå att vi behöver pengarna till annat nu. Att få barn kostar multum med pengar. Vi behöver handla säng, vagn och kläder. Det är inte billigt. Frågan är om jag kommer klara av att bo ihop med honom sen. Jag börjar fundera på om jag ens älskar honom längre, Vist han är jätte gullig och tar hand om mig, men han är även väldigt jobbig. Det är ett evigt tjatande från honom. Ska jag hämta något, hur är det, ska jag hämta något, hur är det. Jag blir snart knäpp. Jag säger åt honom att jag ska säga till om jag vill ha något, men det verkar som om han inte lyssnar på mig.


Jag ska till Motala snart och har sagt att jag ska åka på onsdag, men jag börjar fundera på om jag ska åka redan på Måndag bara för att komma bort från honom ett tag. 

4/9 2008

Idag är det en vecka sedan jag fick det positiva beskedet. Jag har upptäckt att det är väldigt svårt att hålla det hemligt. Igår ringde pappan alla sina syskon och vänner för att berätta. alla jag känner vet redan om det. Hans föräldrar berättade vi för i fredags. Vi eller rättare sagt jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till Motala. Jag vill vara nära min familj nu när jag ska ha barn. Så i alla fall så har jag beställt tid på MVC (mödrar vård centralen) i Motala. Jag ska ditt den 19/9 .

Veckan har varit jobbig. Illamående och kramper i magen. brösten spänner men det är inte så farligt.. inget jag lider av. den enda gången det kan bli lite jobbigt är när jag ligger på mage, eller när djuren klättrar på mig. Utöver det så är jag ständigt trött. Det känns som om jag inte sovit på flera dagar.
   För övrigt tror jag blir knäpp på håret och huden. Jag måste tvätta håret varje dag och det blir fettigt lika snabbt igen. tvättar jag håret på morgonen så är  det fett på kvällen. Och det känns som jag får en ny finne varje dag. Jag har vart och köpt dyra ansiktes rengörare men inget verka hjälpa. och jag som aldrig bruka ha finnar. ÄR DET NÅGON SOM HAR NÅGRA TIPS SÅ FÅR NI GÄRNA KOMENTERA.

Nu längtar Jag efter besöket på MVC.


28/8 2008

För några dagar sen beställde jag grav test på nätet. Jag har tänkt göra det några gånger innan men jag har inte vågat. Tänkte som så att om jag beställde flera test så kommer jag säkert att vara gravid. Då får det ligga massa test som aldrig kommer till användning. Nu var det rea på 20 test för 80 något kr. Så jag beställde 20 test. Nu på morgonen vid 11-12 tiden kom testen på posten. Jag gjorde testet och på en gång blev det två sträck. Det stod att jag skulle vänta 5 min så jag tänkte det kunde ändras. Jag gick ut och rökte och väntade.
     Efter fem minuter gick jag och läste bruksanvisningen. ett sträck neg. två sträck pose och inga ogiltigt. Jag tog ett djupt andetag och gick in på toa för att läsa av testet. ................. Två stäck. Jag blunda och kolla igen. Jo fortfarande två sträck.

     Jag kan inte fatta det, Jag är GRAVID. Det tog ett tag innan jag fick det att gå in.. sen börjar jag gråta, Jag har velat bli gravid så länge och nu när jag äntligen fick ett positivt besked så började jag gråta. Men det är väl normalt. Jag ringde min syrra och grät. Resten av dagen gick åt att ringa alla och berätta. Jag Ringde pappan på jobbet. Han blev överlycklig sen fick inte han något mer gjort den dagen. Vi bestämde att inte berätta för alla en.. Jag berättade för mina föräldrar och syskon. Och självklart mina närmsta vänner.


Detta blev en dag att minnas,


RSS 2.0