Så härligt
Jag mår bra! Jo faktiskt så gör jag det. Idag. Inget anfall i går eller inatt. Jag har nu sovit en stund på soffan och jag är utvilad för första gången på flera dagar. Inga droger i kroppen och livet leker.
vist jag tänker på Robin ibland, men inte lika ofta längre. det gör inte häller lika ont längre. När jag tänker på henne gråter jag en stund men det går snart över.
Jag har en underbar pojkvän som hjälper mig och finns där för mig. Jag har även hans två underbara pojkar som jag får hjälpa honom att ta hand om varanan vecka. Vist det är inte samma sak för de är inte mina och kommer alldrig bli mina. De har en underbar mamma som de älskar och som de älskar, och hon tar väl hand om dem. Och det är så det skall vara. Jag skulle aldrig drömma om att ta dem ifrån henne. Det ända jag vill göra är att hjälpa deras pappa att ta hand om dem de veckor de är här. Pojkarna skänker mig glädje. När Den äldsta kommer och vill busa eller när den lille kommer med sina komentarer. Då mår man så bra. Även mina syskonbarn skänker mig glädje. Jag önskar bara jag hade mer tid för dem. Jag måste nog ta en dag nästa vecka då jag går bort och gosar med dem ett tag.
Min nya söta systerdotter med. Just nu är det väldigt jobbigt med henne. Men jag är så glad att hon finns. Jag hoppas värkligen att jag snart kan se henne utan att känna sorg över min Robin. Jag vill kunna ta henne till mig och gosa med henne utan att känna sorg. För inners inne älskar jag henne lika mycket som jag älskar alla mina syskonbarn. De är väldigt viktiga för mig. Specielt nu när Robin inte fick stanna. Jag måste försöka se på L utan att tänka på Robin. Jag förstår att detta kommer ta tid när hon ändå är så liten. Andra barn har jag vant mig vid men det beror på att jag spenderat mycket tid med Tindra och Den andra söta flicka har blivit så pass stor nu att jag inte förknippar henne med Robin längre. Även om mycket i hennes utseende påminner mig om Robin. Det är nog mäst nyfödda som är jobbigt. Så bara L blir lite störe så går det nog bra. Men vist skulle det vara myssigt att gosa med henne nu med. Att kunna hålla om henne. Men när jag har henne i mina armar så kommer minnerna om när jag håll Robin för sista gången. När hon somnade in i mina armar.
Men just nu idag mår jag bra. Solen skiner och jag har inte gallstens anfall. (inte just nu iallafall :S ) Ligger efter med skolarbetet men det ordnar sig. Det ända som fattas nu är en duch lite mat och att killen och pojkarna ska komma hem.
Kram till er alla på denna underbara dag.
vist jag tänker på Robin ibland, men inte lika ofta längre. det gör inte häller lika ont längre. När jag tänker på henne gråter jag en stund men det går snart över.
Jag har en underbar pojkvän som hjälper mig och finns där för mig. Jag har även hans två underbara pojkar som jag får hjälpa honom att ta hand om varanan vecka. Vist det är inte samma sak för de är inte mina och kommer alldrig bli mina. De har en underbar mamma som de älskar och som de älskar, och hon tar väl hand om dem. Och det är så det skall vara. Jag skulle aldrig drömma om att ta dem ifrån henne. Det ända jag vill göra är att hjälpa deras pappa att ta hand om dem de veckor de är här. Pojkarna skänker mig glädje. När Den äldsta kommer och vill busa eller när den lille kommer med sina komentarer. Då mår man så bra. Även mina syskonbarn skänker mig glädje. Jag önskar bara jag hade mer tid för dem. Jag måste nog ta en dag nästa vecka då jag går bort och gosar med dem ett tag.
Min nya söta systerdotter med. Just nu är det väldigt jobbigt med henne. Men jag är så glad att hon finns. Jag hoppas värkligen att jag snart kan se henne utan att känna sorg över min Robin. Jag vill kunna ta henne till mig och gosa med henne utan att känna sorg. För inners inne älskar jag henne lika mycket som jag älskar alla mina syskonbarn. De är väldigt viktiga för mig. Specielt nu när Robin inte fick stanna. Jag måste försöka se på L utan att tänka på Robin. Jag förstår att detta kommer ta tid när hon ändå är så liten. Andra barn har jag vant mig vid men det beror på att jag spenderat mycket tid med Tindra och Den andra söta flicka har blivit så pass stor nu att jag inte förknippar henne med Robin längre. Även om mycket i hennes utseende påminner mig om Robin. Det är nog mäst nyfödda som är jobbigt. Så bara L blir lite störe så går det nog bra. Men vist skulle det vara myssigt att gosa med henne nu med. Att kunna hålla om henne. Men när jag har henne i mina armar så kommer minnerna om när jag håll Robin för sista gången. När hon somnade in i mina armar.
Men just nu idag mår jag bra. Solen skiner och jag har inte gallstens anfall. (inte just nu iallafall :S ) Ligger efter med skolarbetet men det ordnar sig. Det ända som fattas nu är en duch lite mat och att killen och pojkarna ska komma hem.
Kram till er alla på denna underbara dag.
Kommentarer
Trackback
